Trots feber, förskylning och fortfarande ömm i munnen. Men det är en bra dag, att kunna ligga i sängen med morgonrock, och glo på Bron :) Jag har varit med om värre dagar. typ i helgen när hela munnen dunkade, och inget smärtstillande hjälpte. Så det finns hopp om livet än ;) Imorgon börjar en ny vecka, nya utmaningar :D Om en vecka så ska jag börja med Matte B, det ska bli intressant! 

Puss å hejj!

nu har jag suttit och skrivit ett ex antal inlägg,som jag raderat... Den ena verker mer deprimerande än den andra. Kanske dags och rycka upp sig igen! Dags och lämna bubblan. 

Men varför ska det vara så svårt att lämna allt negativt bakom sig, medans man glömmer de positiva lättare? varför tar det fem positiva ting för att häva en negativ? varför ska det vara så svårt och ta till sig beröm. 

Hade vart bättre tvärtom, glömma allt tråkiga och negativa. och bara komma ihåg det som är bra och det positiva!

Eftersom jag jag för tillfället ha slut på alla mina känslor! Så kanske jag hittar dem igen. Om jag får ha lite ord diarre´

Jag trodde aldrig att man kunde få slut på känslor, men tydligen så är det möjligt. För 9 år sen hade jag nog önskat att jag sluppit känna något. Idag sitter jag här, likgiltig. Det är den bästa känslan jag kan få fram. Att inte ens ärligt kunna svara hur man mår, för jag vet verkligen inte, svaret på den frågan. Att skratta utan glädje, det är något jag verkligen inte kan beskriva. 

Att en morgon och bara vakna, och känna gädje, de finns ju inget bättre. När hela kroppen spricker utav glädje. Att känna glädje i själen helt enkelt. Har min själ bara upphört?! en sak att man har dåliga dagar, men hallå! Det läskiga av allt, det känns som jag tappat mitt jag!. Det som gö mig till Veronica Andersson, den jag var skapad för att vara. Inte ens henne kan jag finna. 

För jag har ju inget och vara ledsen över egentligen, jag vet att det är så många som har det flera miljoner gånger värre än jag.

Visst jag fick gå från en arbetsplats som jag trivdes på, men jag har ju faktiskt ett nytt jobb, jag har en fast anställning. Jag vet att jag har ett jobb att gå till. För det är många som inte har den tryggheten. Det är inte så hemskt som jag trodde. Jag har tak över huvudet, har hur många människor omkring mig. Min trygga zon. Jag har ju lixom vart med om värre saker i mitt liv.

Men just nu, önskar jag mig vilken känsla som helt.. om det är ilska,glädje,sorg vad som helst. För detta suger!  

Är det för mycket begärt? 

TYDLIGEN!

!